kommer det med stor sannolikhet tittas på här hemma. F har sina favoriter klara, Poodles & E-Type samt Nordman. I lågornas sken sjunger han härhemma, och bombarderar mig med frågor och undringar om varför tjejen stod i elden, vad som hände med henne mm.

Jag har satt på mig bästa(hmmm) pedagogiska rocken och försökt förklara hur de tänkte på medeltiden och på 1600-talet då alla kunde bli anklagade för att vara häxor. Maken tycker jag är för makaber, men jag ser det som historiekunskap, och lägger man det på en nivå som F kan förstå så har han igen det då de ska läsa om det i skolan.

Vilka har jag då som favoriter, hoppas Nordman slår ut Carola, gillar både Pudelkillarna och Sibel, så där är det vilket som. Ola eller Caracola, där gillar jag ingen av dem, hade varit bättre med Pudlar(plus E-typen) mot Ola tex, och Caracola mot Sibel, då hade jag haft klara favoriter. Suzzie Tapper mot Tezzan, hmmm, Suzzies låt är skör och vacker, Tezzans är udda, där spelar det inte heller nån roll.

Kan väl säga som så att jag vill och hoppas att Nordman tar den ena biljetten, sen får nån annan ta den andra. Mina stora favvisar finns redan i Globen..... BWO!!!

Har varit med på ytterligare ett utvecklingssamtal och sett hur man kan göra och säga för att få fram informationen på ett proffsigt sätt. En av delkurserna vi läser innan det är dags att skriva handlar just om etik och professionella samtal, och det är just därför jg inte kan skriva så mycket om vad som händer.

Kan säga så mycket om gårdagens samtal att jag fått se hur man visar emapti men inte låter det gå över till sympati, det är något det talats om på något av våra seminarier, och det tyckte jag verkade svårt att skilja åt. Nu vet jag skillnaden mycket tack vare min handledares sätt att sköta samtalet.

Det är svårt att hålla ett samtal då man är orutinerad, men det kommer med rutinen och erfarenheten. Samtidigt är det viktigt att inte bli blasé så det blir "löpandebandprincip".

Nåja, jag får fundera på det här, prata med min handledare idag samt min kurskollega S som är i den andra klassen. Det är så skönt att hon också är där.

på vägen hem, det är ju bokrea nu, så jag köpte två PC spel till S. F har sitt DS som han gillar starkt just nu, så hon vill också ha något att göra. Det hamnade en bok av Elizabeth George i påsen också. Vill ha något annat än kurslitteratur och faktaböcker att läsa.....

att hålla i ett utvecklingssamtal. en väldigt intressant och nyttig erfarenhet. Visserligen skötte min handledare det mesta av diskusionen, men jag fick flika in lite och berätta hur jag uppfattade det barn som vi talade med. Föräldern som var med verkar vara en positiv person som inte alls tyckte det var jobbigt att jag var med. Ska vara med på något eller några samtal till under den perioden som återstår.

Hade lite lektioner själv också då min handledare passade på att sitta med underlaget och arbeta med det i bakgrunden. Jag känner mig säkrare och säkrare, man får vara beredd på att allt kan hända och att alltid ha en back-up för det man planerat, men det är jätteroligt.

Nu har utvecklingssamtalsperioden dragit igång på den skola jag gör min praktik, och igår satt jag med min handledare och fixade de underlag som ska presenteras på de som hålls denna vecka. Som förälder har jag varit med om ett antal, men nu sitter jag på andra sidan sas, och det är superintressant. 

Jag har dokumenterat en hel del under min tid i klassen, och då passade handledaren på att stämma av med mig hur jag uppfattat en del, och det stämnde rätt bra överens med vad handledaren kommit fram till. Något jag blir glad av, det visar att jag kommit en bit med min kunskapsprocess och kan använda mig av det jag lärt mig.

Efter alla turer fram och tillbaks med den handledare vi först fick och det som hände har vi nu fått en ny. Kollade lite på hans hemsida, och han har blivit publicerad i både den ena tidskriften och den andra. Ett par böcker har han också skrivit, så han vet nog vad han håller på med. Vi ska mötas om nån vecka och gå igenom vårt arbete och dra upp riktlinjerna så E-L och jag kan komma igång.

Nu känns det roligt igen...

Bussen avgick från Brunflo vid 7.15, bussbyte i Sundsvall och sen ett måltidsuppehåll i Tönnebro på 45 minuter. Vi rullade in på cityterminalen vid 15.30 och jag tog mig hemåt.

Gårdagen var oerhört påfrestande, jag grät så tårarna skvalade och då vi skulle lägga rosen vid kistan trodde jag att jag inte skulle klara av det. Men det kändes bra att åka upp, V var så glad att jag kom, hennes son S likaså. Att jag på köpet fick träffa min tremänning T igen(vi har inte setts på snart 30 år)var trevligt, även om det varit bättre att mötas under andra omständigheter.

Den enda av syskonen som finns kvar i livet är nu E, och han kom också dit, jag satt brevid honom på fikat efteråt, och han var också glad över att se mig. Jag fick frågan om barnen skulle komma upp i sommar av både E och V, så vi far nog upp en sväng. Både F och S vill dit igen*ler* 

avgår bussen mot Brunflo.

Vi beräknas ankomma 22.35, då vi blir hämtade. Sen är begravningen klockan 11 på fredag i den bykyrka som hela släkten ligger på. Eftersom det antagligen kommer en hel del folk, så valde vi att bo hos Vs bror E och hans fru som bor en bit bort.

Kvar att göra här hemma innan jag åker är hänga tvätt, äta lite och fixa lite allmänt. Så jag loggar ut, säger bye bye, och är tillbaks på lördag igen.