..det blev för mig. Precis innan midnatt började S gny i sömnen, så maken och jag plockade in henne till oss i tron att hon hade en mardröm. Fem minuter senare kaskadkräktes hon i sängen(på min sida), så det blev till att röja rent, plocka bort bäddmadrassen och duscha av henne. Sen satt vi i vardagsrummet en stund innan nästa omgång kom. Jag skickade maken i säng med motiveringen att det är bättre att en av oss får sova än att vi är vakna bägge två. Efter att ha duschat av henne ytterligare en gång la vi oss i hennes säng, hon sov oroligt och ungefär 15 minuter senare befann vi i badrummet igen. Nu hade hon fått in en teknik där hon höll handen för munnen för att klara sig till toaletten. Det fanns inget kvar i magen på henne, utan det var bara fradga som kom. Hon smågrät och sa att hon inte orkade mer. Jag kände mig så hjälplös, här var min lilla sessa dålig, och jag kunde inte göra mer än att bara finnas till hands för henne. Hon drack vatten efter varje besök i badrummet, och den längsta tid det tog mellan dem var 1,5 timme då jag lyckades slumra till lite. Vid klockan 08.00 gick vi upp och la oss på soffan en stund för att titta på tecknat.

Nu mår hon lite bättre, men det är inte mycket mat som går ner, och jag har ordinerat lugna aktiviteter. F sov genom hela spektaklet, och vaknade ovetandes runt 09.30 Nu är han en snäll storebror och passar upp på S med vatten, lägger täcket över henne och är allmänt rar.

Maken har åkt till lägenheten för att tömma sin klädkammare, sen är det bara lite böcker kvar.