..i min värld. Det är en ny examinationsuppgift på gång, och jag sliter för fullt med en process. Inte favoritämnet precis, men det måste göras.

Vi har fått upp gardiner i alla rum utom vardagsrummet, de kommer om två veckor med posten. Sen är det mesta iordning här. Lite saker är kvar i lägenheten, men den behöver inte lämnas förräns i slutet av april. Det roliga är att då man åker dit och går in får både maken och jag en nej här vill jag inte vara känsla. Har vi verkligen bott här? Vår nuvarande bostad är 30 kvadrat större på undervåningen, och känns mer luftig och ljus, så det blir bra när affären är klar och vi har fått vinsten. Då ska vi börja fixa här med tomten, övervåningen med mera.

Då det gäller skolan för F så har de fått flytta in i nya lokaler uppe vid skolan. Ljust och trivsamt är det, men jag fick en chock av biltrafiken till och från skolan. Det ringlar en kö på ungefär 200 meter på två lokalgator med bilar. Det känns som en blandning av Essingeleden och pariserhjulet, bilarna åker fram en i taget och stannar för att släppa av sina barn precis vid ingången till skolgården. Vi som promenerar får kryssa fram mellan snödrivor och bilar, skolan har kommit ut med en vädjan att föräldrarna INTE behöver köra ända fram till skolan, men det lyssnar ingen på. Vi har en promenadsträcka på 200 meter till skolan och jag tvekar att låta F gå själv om inte det blir ändring på trafiken. De som bor på dessa två gator måste ha de olidligt.